Konstnären, författaren, debattören och kulturchefen Marianne Lindberg De Geer förkroppsligar mer än någon annan begreppet ”renässansmänniska”. Hennes utställning om familjen är ibland svår att avkoda – men är till syvende och sist en hyllning till livet.
Marianne Lindberg De Geer är inte en person som är rädd för att ta bladet från munnen. Hon är nu en bra bit över sjuttio men tycks inte ha några planer att dra sig tillbaka, till vissas förtjusning och andras förtret. Jag vet nog ingen annan svensk konstnär som förkroppsligar epitetet ”renässansmänniska” mer än henne. Hon är lika outtröttlig som mångsidig.
Men här finns även familjemedlemmarnas dödsdatum listade: Marianne Lindberg De Geer ska tydligen inte finnas med oss om tretton år och hennes make ska gå bort innan 2026. Siffrorna är baserade på Statistiska centralbyråns uppgifter om svenskarnas medellivslängd. Detta bryska verk, som tyvärr inte kunde presenteras på plats eftersom det var för tungt för galleriets väggar, färgar av sig på de resterande arbetena.
Många har på senare år associerat detta omfångsrika verk med en egotrippad selfie-kultur medan mina tankar snarare letar sig till Cindy Shermans labyrintiska lek med identiteter eller fantasierna man kunde ha som barn: ”jag skulle kunna vara rund som en tunna, jag skulle kunna vara anorektiker eller jag skulle rentav kunna vara Mona Lisa”.Övriga verk skildrar barnen, antingen ensamma eller i sällskap med Carl Johan De Geer.
Inget i dessa verk tyder på att denna familj är extraordinär. Den är en familj bland andra. Det spelar ingen roll hur mycket betraktaren luskar. En bild säger inte alltid mer än tusen ord.
Malaysia Latest News, Malaysia Headlines
Similar News:You can also read news stories similar to this one that we have collected from other news sources.
Recension: Han frammanar en värld som försiktigt halkat ur ledLars Gustaf Andersson frammanar en verklighet där inget är förgrovat och rått. Det är en värld som försiktigt halkat ur led, där allt är hemlighetsfullt och någon skrivit ”Vad gör man?” på den offentliga toaletten. Mikaela Blomqvist finner tillvaron i ”Den andra världen” både vacker och behagligt suddig.
Read more »
Recension: Så bra är Sven-Ingvars nya skivaNWT:s musikkritiker Per Wiker har lyssnat på Sven-Ingvars nya skiva och tycker sig se en framåtrörelse.
Read more »
Recension: Stundtals riktigt läskigt med Nelly RappNya Nelly Rapp är stundtals riktigt läskig. ”Dödens spegel” har högt berättartempo och varvar skickligt humor med mörker.
Read more »
Recension: ”Canasta med Hin Håle 1” av Martina MonteliusToaletthumorn på Brunnsgatan Fyra skapar en liten ficka av motstånd, i en tid av inskränkande kulturpolitik och allmän fördumning, skriver Maina Arvas.
Read more »