Peter Jablonskis och Marie Jacquots signatur gör musiken märkligt intim och talande, skriver Magnus Haglund.
Den svenske pianisten Peter Jablonski har sedan en tid tillbaka kommit att fördjupa sig i musik av den polska tonsättaren Grazyna Bacewicz , och har bland annat givit ut två porträttskivor med olika Bacewiczstycken. Dessa verk från tiden strax efter andra världskriget är okänd terräng för de flesta, men Jablonski har verkligen skapat sig en egen nisch som virtuospianist genom att ta sig an kärvheten i Bacewiczs uttryck.
Under sitt besök i Göteborgs konserthus framför Jablonski pianokonserten från 1949, komponerad till en tävling i samband med 100-årsfirandet av Chopins bortgång. Här finns en uppenbar dialog med Chopin- och Lisztarvet, men också en rytmisk skärpa som påminner om Bartòks pianoverk. Det har inte i första hand med förekomsten av vissa folkloristiska motiv att göra.
Ravels impressionism och Francks storslagna symfoniska visioner blir sammantagna som två versioner av Marcel Prousts romansvit ”På spaning efter den tid som flytt”. Konserten leds av den franska dirigenten Marie Jacquot, född 1990, en internationellt alltmer uppmärksammad interpret. Hon är bland annat Wienfilharmonikernas förste gästdirigent och har nyligen utsetts till chefdirigent för Det Konglige i Köpenhamn. Här visar hon sin känsla för musikens storformer i två imponerande tolkningar av Ravels ”Valses nobles et sentimentales” och César Francks d-mollsymfoni.
Ravels impressionism och Francks storslagna symfoniska visioner blir sammantagna som två versioner av Marcel Prousts romansvit ”På spaning efter den tid som flytt”. Lyssnaren träder liksom in i de aristokratiska salongerna från två olika håll och betraktar de kontrollerade gesterna och ambivalensen i spelet mellan människorna. Det går att höra just i enskildheterna, i de personliga signaturerna som gör musiken märkligt intim och talande.
Malaysia Latest News, Malaysia Headlines
Similar News:You can also read news stories similar to this one that we have collected from other news sources.
RECENSION: The National tillåter sig att släppa kontrollenHåkan Engström bejakar det livliga överraskningsalbumet.
Read more »
RECENSION: Dearest Sister – storslagen och genomarbetad hymnpopjazzAlexander Agrell hörde Malmöbandet på Malmö Live.
Read more »
RECENSION: Lena Andersson skildrar feministerna som ryggradslösa asMalin Krutmeijer läser en författare som leker gud.
Read more »
Recension: Från ”Mean girls” till totalitär dystopiDe unga artisterna lyfter ”Wicked” – men den politiska analysen haltar.
Read more »
Recension: ”After work” ställer viktiga existentiella frågorErik Gandini vill väcka debatt om automatiseringen och dess konsekvenser.
Read more »
RECENSION: Lars Gustaf Andersson betraktar livet på Lunds gatorAlice Hansen: Jag anar en barndom, kärlek och våld.
Read more »